Marianne Sandels
António Vieira – en högrest gestalt i 1600-talets Portugal, övriga Europa och Brasilien.

Omslag och grafisk formgivning: John Eyre.
Uppsala: Almaviva, 2020. 152 sidor. Illustrerad. Inbunden med skyddsomslag.
ISBN 978-91-980243-2-6.
Förlagets F-pris: SEK 180:- I bokhandeln ca 380:-

For Abstract and Summary in English (pages 142–144), click here!

Den portugisiske författaren António Vieira var intensivt verksam på olika plan under större delen av 1600-talet. Han föddes 1608 i Lissabon, men for redan som sexåring med sina föräldrar till Brasilien. Tidigt valde han att gå in i jesuitorden. Hans gärning och författarskap sträcker sig långt utöver vad som kan förväntas av en präst eller medlem av en religiös orden. Hans predikningar hade ofta dagsaktuellt innehåll, ibland med farliga konsekvenser för honom själv. I all synnerhet riskerade han sitt liv genom att försvara indianerna i Brasilien som hårt exploaterades av nybyggarna.

Under flera år var António Vieira den portugisiske kungen Johan IV:s rådgivare och ambassadör, vilket gjorde att han reste till flera olika länder inom Europa. Själv var han en djupt troende katolik, men genom åren fick han ökad förståelse för judarna och protestanterna. Dessutom insåg han att Portugal, som 1640 hade återupprättats som självständig nation, borde bli mer tolerant i religiösa frågor för att kunna bygga upp handel, försvar och ekonomi. I sin långa skrivelse till kungen år 1643 framlägger Vieira för honom ”rikets eländiga tillstånd”, men ger även en rad handfasta råd om hur landet skall konsolideras.

I denna bok om Vieira ingår en rad texter i översättning till svenska, bland annat två predikningar som han höll i Brasilien under 1650-talet till indianernas försvar. Redan under hans samtid vann dessa predikningar ryktbarhet och beundran. Speciellt har hans allegoriska predikan till fiskarna i havet blivit älskad i den portugisiskspråkiga världen. I själva verket riktade sig hans förkunnelse till de vinningslystna nybyggarna. Strax efteråt fick han dödshot och tvingades fly.

Genom sin verksamhet fick Vieira många fiender och den hårdföra portugisiska inkvisitionen ställde honom inför domstol i Coimbra år 1663. Detta blev början på flera år av husarrest, förhör, förbud och förödmjukelser.

Emellertid kunde han år 1669 fara till Rom med ett formellt uppdrag för jesuitorden. I denna kristenhetens huvudstad kom han i kontakt med drottning Christina, som efter sin konvertering hade etablerat sig i staden med ett magnifikt hov. I sina brev berättar Vieira om de predikningar han höll för Christina och hennes hov. Han var enträget ombedd att bli hennes biktfader, hennes ende biktfader, men ville återvända till Brasilien och verka där som missionär och präst. När han slutligen reste över Atlanten, för sjunde och sista gången, i januari 1681 var han svag och bräcklig. Ändå kunde han vara verksam fram till sin död 1697.

Det litterära verk som Vieira har efterlämnat är intimt förbundet med hans eget växlingsrika liv, liksom de talrika brev av hans hand som finns bevarade. Även om han ofta tog frågor av politiskt intresse är breven också personliga. ”Kejsaren av det portugisiska språket”, den benämningen fick António Vieira av Fernando Pessoa, en annan av Portugals nationalförfattare.

Utgivningsstöd till detta verk beviljades av såväl Direção-Geral do Livro, dos Arquivos e das Bibliotecas/Portugal och Stiftelsen Längmanska kulturfonden.

Marianne Sandels (f. 1942) har tidigare utgivit en rad verk med anknytning till medeltida lyrik och modern litteratur på de romanska språken. Se kataloguppgifterna i den nationella databasen LIBRIS.

Klicka här för en bibliografi!